Spårens teologi

Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: »Följ mig!« Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: »Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.« Natanael sade: »Kan det komma något gott från Nasaret?« Filippos svarade: »Följ med och se!«

Den kristna tron vilar i en berättelse. Det är ingen tillfällighet. Det mest grundläggande sättet att tala om Gud är genom att berätta. Både bibeln och kyrkohistorien är fyllda av berättelser om hur Gud på olika sätt gripit in i människors liv och hur människor gett sitt gensvar, ibland tveksamt likt Natanael som trots sin fundering följde Filippos. 

Ordet teologi är grekiska och har betydelsen samtal om Gud. Ett samtal som tar sin utgångspunkt i dessa berättelser. Vad betyder det för kyrkan i vår tid? Hur berättar vi berättelsen om Gud idag? Hur ser berättelsen om kyrkan ut? Och hur ser vårt gensvar ut?

En viktig fråga för kyrkan idag, ja kanske till och med den viktigaste, är hur delaktighet och lokalt engagemang kan ta sig uttryck. Hur tolkar vi berättelserna in i församlingsgemenskapen? Hur förstår vi de missionsbefallningar som finns uttryckta i bibeln? Hur ger de kyrkans uppdrag en riktning. Hur ska de praktiseras? Den mest kända, från Matt 28, talar om att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar – om att döpa och lära människor hålla alla bud. Skulle det kunna betyda: ”Du som har fått en plats. Res dig! Lämna din plats för att ge utrymme också för någon annan”? Vad händer om vi läser missionsbefallningen på ett sådant sätt? Att det handlar om att skapa utrymme. Att inte behålla för sig själv det jag har fått, utan ge plats för andra. Skapa en skillnad, som gör skillnad.

Det som får plats växer
I evangelierna berättas att Jesus gick från den ena platsen till den andra. Han var alltså i rörelse. Lärjungarna var medvandrare men också medskapare. I samtalen med lärjungarna, både de tolv och den större skaran lärjungar, hände någonting. Människor blev sedda och upprättade, helade och befriade. De växte genom gemenskapen. Genom att bli delaktiga. Efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd, efter den första pingsten, blev de medarbetare. Möjliggörare i Guds mission för Guds rike, utifrån logiken: Det är möjligt! De reste sig, gav plats för andra och sa: Följ med och se! Du behövs och du gör skillnad! Sedan dess har kyrkan i världen vuxit. Kyrkohistorien visar att den världsvida kyrkan inte kan regleras. Kanske för att kyrkans Herre alltid är i rörelse? Människor har dragits in i Guds närhet och gett respons. 

Det finns alltid plats för en till!
Ordning och reda är bra. Men om den kristna tron framförallt är en berättelse, och om det är berättelserna om hur Gud gripit in som är utgångspunkten, hur skapar vi då goda ordningar? Är kyrkan att likna vid en välskött trädgård med planteringar, krattade grusgångar och klippta gräsmattor i ett välordnat system eller är kyrkan mer att likna vid en vildvuxen sommaräng? Båda är uttryck för växtkraft men drivs av olika logik. En kontrollerad och en som får växa fritt utifrån förutsättningar. Frågan är: kan Guds rike rymmas i en välordnad trädgård? Den levda teologins erfarenhet säger: Nej, Guds rike är alltid större. Guds rikes kallelse är: Öppna upp för mångfalden. Skapa goda förutsättningar, god jordmån, så kommer bra saker att hända.

Samtidigt behövs såklart ordning. I Kyrkoordningen beskrivs det att: ”Det är en uppgift för enskilda kristna och kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in i trons djup och klargöra dess innebörd”. Kyrkans lära formuleras genom den teologiska reflektionen över, och de levda erfarenheterna av, vad tron och bekännelsen innebär. Att vara kyrka är att vara både förankrad och i rörelse. 

Sju rörelser
Ärkebiskop Martin Modéus har i boken Levande tillsammans med Kristus beskrivit sju rörelser för en ny kyrka i ny tid. Att det inte är kyrkan som har en mission utan Guds mission som har en kyrka och att kyrkans uppgift är att ta reda på vad Gud gör och vara med i det. Att se mer med Jesus än på Jesus.

Första rörelsen
Hållningen - från missmod till hopp

Andra rörelsen
Kyrkotillhöriga - från brukare till bärare

Tredje rörelsen
Församlingsbilden - från verksamhetsproducent till gemenskap i liv

Fjärde rörelsen
Anställda - från utförare till möjliggörare

Femte rörelsen
Verksamheten - från uppdelning till generationsöverskridande

Sjätte rörelsen
Möjligheterna - från enhetlighet till mångfald

Sjunde rörelsen
Gudstjänsten - från fokus på gudstjänstens ordning till fokus på gudstjänstens gemenskap

Att gå åt ett annat håll spelar roll. Det är möjligt! Tänk om Natanael hade stannat vid sin tvekande fråga: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” och inte följt med Filippos för att se efter själv. Så fråga inte: ryms det verkligen? Utan istället: hur många kan det bli? Kroppen är en och har många delar, och alla de många delarna bildar en och samma kropp, så är det med Kristus säger Paulus. Följ med och se! Låt oss berätta den berättelsen tillsammans, hela kroppen! 

Frågor

  • Vem och vad är kyrka och församling? 

  • Vem bär församlingens uppdrag? 

  • Vad betyder det att Ordet är verksamt?

  • Vilka berättelser skulle ni vilja lyfta fram i sammanhanget?

  • På vilket sätt kan dopet vara en grund att stå på?

  • Vad kan bilderna av Kristi kropp i 1 Kor 12 innebära i praktiken, läs gärna även Rom 12.

  • På vilket sätt skulle andra och fjärde rörelsen kunna visa väg? 

-från brukare till bärare och 

-från utförare till möjliggörare