Närliggande information och relaterade länkar
Du är här:

Magdalena Hjortstorp

Intervju

Namn: Magdalena Hjortstorp
Ålder: 38 år
Församling: Härnösands domkyrkoförsamling
Ideellt engagemang: Gudstjänstvärd, söndagsskolelärare mm, nu barnledig
Sysselsättning: Socionom, arbetar som kurator på Rehabklinik för traumatiska hjärnskador och ryggmärgsskador vid Härnösands sjukhus
Adress: hjortstorp@hotmail.com
 
Jag är född i ett  prästhem. Min pappa är präst och min mamma är lärare och diakon.. Under hela tonårstiden var jag engagerad i Kyrkans ungdom. Jag växte upp i Luleå stift och var med på många fantastiskt roliga ungdomsmöten. Jag har många positiva minnen från lägerliv och bra gudstjänster. Mina föräldrar hade Sommarkyrka varje sommar och vi var ett 30-tal ungdomar som hjälpte till vid campingar, bönhus och andra sammanhang. Jag har haft barngrupper, varit ungdoms- och konfirmandledare och sjungit i kör. Så har jag varit gudstjänstvärd under några år här i Härnösand och också haft söndagsskola.
 
Nu har vi fyra barn och våra tvillingar är drygt ett år. Då är det inte lika lätt och enkelt att vara engagerad. Tiden räcker inte till. Även om min möjlighet att engagera mig är mycket begränsad just nu har jag ändå någon slags önskan om att  ta del av bra verksamhet och omsorg i kyrkan. Möjligheterna att ge av sig själv och behovet att få ta emot växlar ju under livet och just som småbarnsförälder känner jag att det egna utrymmet vad gäller tid och kraft är mycket reducerat. Just nu skulle jag bli glad om jag fick ta del av sådant som skulle kännas som en avlastning, kanske barnvakt under gudstjänst-tid eller i samband med föreläsning/meditation och andra program så barnen har roligt och jag kan koncentrera mig. Gudstjänsten betyder oerhört mycket för mig, men det är inte helt enkelt att delta i en gudstjänst som småbarnsförälder. De gånger jag tagit med mina små tvillingflickor har jag oftast ångrat mig och känt att det inte var värt eftersom jag har fullt sjå att förhindra allt för stort väsen, förutsättningarna för att känna ro finns inte. För mig hjälper det inte heller att andra intygar att de inte stör. Istället skulle jag önska att det fanns bra barnverksamhet i samband med gudstjänsten.

Jag vill verkligen känna mig hemma i kyrkan och det önskar jag också mina barn. Bra om alla fina lokaler kommer så många som möjligt till del genom generösa öppettider och aktiviteter som är anpassade för människor i alla livets olika skeenden.

Jag är övertygad om att kyrkan har en otroligt viktig roll i samhället och det finns massor av kunskap och erfarenheter att ta till vara så portarna ska vara öppna. Kanske skulle vi vara betjänta av att inte tänka så konventionellt. Jag menar ibland får jag känslan av att verksamhet bara rullar på utan att man ställer frågan: Vad är behovet just nu? Möter vi det behovet? eller Kan vi tänka om? Målet är ju att människor ska komma och känna sig hemma i kyrkan oavsett bakgrund eller belägenhet.
 
Jag vill känna det så angeläget och naturligt varje gång jag besöker kyrkan. Gärna  ”släntra” in flera gånger varje vecka, söka mina barn där, träffa mina vänner och så.  För mig besitter kyrkan massor med potential, dessutom hungrar ju människor efter andlig fördjupning och sammanhang. Kyrkan har all framtid och kanske är det så att somligt måste dö för att annat skall kunna spira så är det väl med utveckling!

Tipsa en vän Dela och bokmärk..