Du är här:
Vi har att lära av Friskis
Gästkrönika publicerad i Budbäraren, oktober 2007
- I skrivande stund pågår kyrkomötet i Uppsala. Förtroendevalda och en del anställda inom Svenska kyrkan samlas för att fatta beslut om framtidens kyrka. Samtidigt pågår lunchmusik i en katedral någonstans i Sverige, på olika torg delas det ut soppa till människor som saknar både tak över huvudet och mat i magen. Musiklek-ledarna förbereder sin eftermiddagsstund i något församlingshem och hembesökgruppen gör sitt tredje hembesök för dagen. De pigga pensionärerna har samlats för att ”göra höst” i bönhusets trädgård och någon har just loggat in för att uppdatera ungdomskörens egen hemsida.
Det sjuder av liv och viktig verksamhet på väldigt många håll i Svenska kyrkan. Ryktet om dess död och förfall är betydligt överdrivet. Jag har förmånen att få arbeta med frågan om frivillighet och delaktighet inom Svenska kyrkan. Och med den frågan i fokus blir det intressant vad vi kan lära av andra organisationer.
Friskis och svettis håller på att sätta hela Sverige i rörelse. Sedan år 2000 har de ökat antal medlemmar med 79%. Det finns naturligtvis flera förklaringar med samhällstrender och yttre faktorer som gynnat utvecklingen men det finns också några intressanta interna vägval. De har gjort val som de vill ska genomsyra hela organisationen.
I deras ”vägval-dokument” kan vi läsa:
”Basen i Friskis&Svettis är idealiteten. Ur den kommer lusten till uppgiften, det egna valet och vi-känslan [...] Alla ska kunna se att vi är en idéburen organisation som verkligen tror på våra idéer och lever som vi lär”
Det vi prioriterar, beslutar och satsar resurser på har goda möjligheter att förverkligas. Vad skulle hända i de lokala sammanhangen om ”vägval delaktighet och frivillighet” skulle vara det som församlingsinstruktionen signalerar?
Hur ser det ut i ditt sammanhang? Vilka prioriteringar, beslut och resurser gör det enkelt för människor att hitta sin uppgift? När ni talar om delaktighet, handlar det då om att vara en strategisk resurs i ”att vara kyrka” eller är det en ”plus-post” i budgetarbetet.
En kyrka som präglas av mångas delaktighet och engagemang är en kyrka som har framtiden för sig. Det blir en kyrka som präglas av mod att öppna dörren för det som inte redan görs, en kyrka med rymd att se mångfald som en utgångspunkt och inte som ett problem, en kyrka där Gud blir synlig både i sakrament och i medmänsklighet, i kropp och själ. En kyrka där det är viktigare att göra gott än att göra rätt.
Fredrik Hedlund
Samordnare i Ideellt forum